who are you?! - hejduk
Jag har bestämt mig för att vara lite sanningsenlig nu. Tror jag är otroligt trött.
5. Jag har jättesvårt att visa mig sårbar och ledsen. Jag gråter nästan aldrig inför folk och sällan inför någon här hemma. Om jag behöver gråta så gör jag det så tyst jag kan, däremot kan jag vara flyende förbannad här hemma och visa det.
7. Je ne regrette rien, är något jag står för. Jag har varit med om mycket andra skulle ta tillbaka. Pinsamheter, skuldkänslor bland annat (de två värsta känslorna jag vet förutom saknad.) Men jag drar nytta av det istället och lär mig något på vägen. Vem vet annars hur mitt liv hade sett ut idag om jag inte varit med om alla dessa händelser?
och fråga mig nu inte varför jag skrev detta, för jag vet inte. kanske beror det på att min bok nu håller på att fyllas av ord och tankar? Eller för att jag vill reda ut vem jag faktiskt är och vad det är jag vill ha ut av livet.
1. Jag har inget vidare självförtroende, men jag är alltid uppåt och känner inget vidare behov av att ha det.
2. Jag har jättesvårt att säga till, det kan vara att någon retar mig eller beter sig hur urdumt som helst och jag kan inte säga till. Har alltid haft svårt med att synas och märkas
3. Jag är inte speciellt rädd för döden, däremot är jag livrädd för att det man gör i livet kommer ingen komma ihåg sen. Man kommer inte ens få en tanke sedan när man gått bort efter några år, då känns det rätt meningslöst med att kämpa sig upp i livet med skola och jobb om det sedan ändå inte har någon betydelse. (och med döden är jag visserligen rädd då det gäller de jag håller av.)
4. När jag har för mycket att tänka på, eller om jag har känslor och tankar jag inte kan säga till någon - inte ens mina bästa vänner, då skriver jag ner det i en bok jag har.
5. Jag har jättesvårt att visa mig sårbar och ledsen. Jag gråter nästan aldrig inför folk och sällan inför någon här hemma. Om jag behöver gråta så gör jag det så tyst jag kan, däremot kan jag vara flyende förbannad här hemma och visa det.
6. Syftet med hela bloggen är inte för att andra ska läsa den, fast det är roligt när andra gör det, utan för att jag ska kunna läsa den när jag är 80 år och är sentimental. Jag vill kunna läsa orden och få samma känslor som jag hade nu, jag vill kunna skratta åt minnena och jag vill inte glömma bort allt roligt och tråkigt jag varit med om. Är livrädd för att glömma.
7. Je ne regrette rien, är något jag står för. Jag har varit med om mycket andra skulle ta tillbaka. Pinsamheter, skuldkänslor bland annat (de två värsta känslorna jag vet förutom saknad.) Men jag drar nytta av det istället och lär mig något på vägen. Vem vet annars hur mitt liv hade sett ut idag om jag inte varit med om alla dessa händelser?
och fråga mig nu inte varför jag skrev detta, för jag vet inte. kanske beror det på att min bok nu håller på att fyllas av ord och tankar? Eller för att jag vill reda ut vem jag faktiskt är och vad det är jag vill ha ut av livet.
Och till de som faktiskt läser, nej jag har inte gått och blivit emo ;D Jag har blivit fundersam bara,
men nu ska jag finna mig själv igen genom att se på mumien (bästa filmen som finns, typ!!) och sedan ska jag äta en lussekise tror jag :D
puss på er goingar!
Kommentarer
Postat av: Sofie
Jag älskar dig syster! <3
Postat av: emma :)
älskar dig med, snuffepuff! :) <3
Trackback
